Kakel spektakel

Seg blogg?

Jovars det kan man nog lugnt säga. Egentligen kanske man skulle ändra namn till något annat. Saken är den att jag har så förtvivlat mkt jobb att jag hinner bli för trött för att skriva.

Nåväl, , förra helgen var vi hemma hos elektrikern i bekantskapskretsen och han hade inhandlat en ny grill. Han grillade satan jävlar och gott blev det. Riktigt gott t.om. Såpass gott så att det inte frågan om jag någonsin ätit så gott grillat. Givetvis fuskade han vilt med termometrar och grejer men visst var det mumsigt.

Själv tillbringade mestadels av kvällen hos samma elektriker och fogade svart fog. Jag hatar svart fog. Jag mår fysiskt dåligt av svart fog. Jag skulle hellre åka tunna genom en kraftstation än foga svart fog men fint blev det.

Trött pojke här. Vi hörs...

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev beroende på att jag haft mycket att göra. Idag inväntar besked från banken och jag hoppas få en liten checkkredit. Jag tycker att det borde gå fint men man vet aldrig.

Skriver mer ikväll.

Jag ska på försäkringsmöte i morgon. Det är minst sagt en djungel.

Jag har försökt jämföra lite priser mellan diverse försäkringsbolag vilket nu resulterat i massiv förvirring samt en smula dyslexi. Villa- / hemförsäkringar och diverse privata försäkringar har fungerat hjälpligt att få fram prisuppgifter kring men när det kommer till företagsförsäkringar var det bom stopp. Därav inbokat möte.

Så kom då det eftertraktade brevet från bolagsverket. Jag öppnade det med spänd förväntan och läste på första raden. Namnet på firman blir "Carlssons Kakel Event".

När jag skickade in ansökningen lät det som ett fantastiskt namn men nu är jag lite mer tveksam. Tanken med att lägga till event, var att jag i min verksamhetsbeskrivning kunde lägga till en sjuhelsikes massa saker vilket jag sannerligen också gjort. Alltifrån gräsklippning till teaterverksamhet. Muahahaha! Här ska det handlas momsfritt så det står härliga till. Ett problem att beakta är i och för sig att jag eventuellt måste dra in lite pengar också. Förhoppningsvis ska det också gå bra, eller åtminstone hjälpligt.

Kålle ringde igår (barnteaternisse för de fåtal som inte ver vem han är) och frågade hur mycket jag kan hjälpa honom i sommar så det får vi ta och gå igenom också. Det ska bli skitskoj att hustomta lite på teatern och inte bara kakla. Dessutom ska Camilla hjälpa till i caféet samt med biljettförsäljning. Det verkar bli en riktig familjesommar.

Dags för en liten uppdatering då det varigt en ganska intensiv helg.

Torsdagen avlöpte finfint med jobb och inget utöver det vanliga. Fredagen skulle egentligen inneburit mer jobb men Camilla satte stopp för det. Saker måste bli gjorda och gjorda blev de, nåväl, i stort sett i alla fall.

På kvällen var det så dags för lite festligheter hemma hos syrran. Det var ytterst trivsamt med en myckehet av god mat och sällskap. Kvällen slutade relativt tidigt utan några skandaler. Alice som normalt sett lägger sig vid 19 tvingade sina ögonlock att hålla sig öppna till halv tolv. Kan säga att det var lätt att natta den kvällen.

Lördagen innebar mer festligheter men den här gången hemma hos grannen. Alice och deras tvååring lekte järnet och maten smakade finfint. Varken jag eller Camilla är särdeles förtjusta i Jansons frestele men de hade lyckats utöver det vanliga. Dessutom vann jag fullast på festen tävlingen (inte hedrande) men det var mycket trevligt.

Under söndagen åkte vi hem till Alice farmor och farfar. Det största misstaget jag gjorde var att nämna för Alice att vi kanske skulle fiska. BIG mistake. Hon tjatade jävlar anamma från det att mina läppar yppat dessa ord. Nåväl, sagt och gjort. Upp till Syrhult, fort ut ur bilen och spön och grejjer forslades raskt till sjön. Därefter följde cirka 7 kast varav det sjunde fastnade i förmodligen Haxeredsjöns största vrakdel. Draget satt ohjälpligt fast med avbruten lina till följd. Alice fattade dock problematiken förvånansvärt snabbt och vi kunde raskt traska tillbaka till en smaskig middag bestående av hjortkalv och vildsvin. Säga vad man vill men moderskapet är en hejare, för att inte säga unikum på att laga mat. Därefter följde lammatande och en inspektion av groddammen. Jäklar med grodor där var, dessutom huserade dammen en inte så oansenlig mängd grodyngel och blodiglar. Alice var oerhört fascinerad (pappan också för den delen).

Nog för ikväll.

En ganska bra dag. Jobbet har funkat fint och jag har egentligen inte mycket att gnälla på. Möjligen att jag stött på visst motstånd vad det gäller sommardäck till bilen.

Eftersom jag numera är en mycket ansvarstagande primat, beställde jag tid hos den lokala däckkrängaren här i bygden. Han är givetvis bonde ut i fingerspetsarna och har därmed de flesta för dessa utmärkande karaktärsdragen. Det innebär ett stort mått av nyfikenhet (på hallänska läs: förveten som fan) och han har givetvis järnkoll på allt som händer i bygden. Dessutom verkar han ha begåvats med en släng av antingen autism, eller helt sonika en dos överintelligens. När jag kom dit tidigare idag frågade han hur det gått med min tidigare firmabil (ett gammalt vrak till Mazda som jag ägde i ca 1 vecka) samt hur det gått med flytten. Fint, sa jag, lite lätt nervös för att han skulle fråga om hur lördagsfesten avlöpt samt om grannen uppskattar att jag springer omkring naken i huset (hur han skulle kunna veta det är givetvis fabelbetonat men han verkar som sagt ha koll på det mesta). Därefter rabblade han upp registreringsnumret på Camillas bil (jag kan det knappt) och sa att hennes ena däckpar duger fram till midsommar. Spooky....

Nåväl, sagt och gjort. Då han inte kunde få upp min lilla fina merca på liften bad han mig köra in den halvvägs för att fixa däckbytet med domkraft. Efter att han skruvat ut den första skruven frågade han om jag hade några andra bultar till de nya däcken. Ehhh, nej sa jag. Skit också. Han jag köpte bilen av har glömt skicka med sommardäcksbultarna så det blir till att göra en visit till Harplinge i morgon. Tur att man är av lugn humörtyp annars hade jag nog hetsat upp mig en smula där...

Så har man så sakteliga vaknat till liv efter gårdagens nattliga aktivitet. Festen var superskoj och alla var på gott humör. De allra flesta hade klätt ut sig ganska rejält så även det var lyckat. Mig veterligen var det ingen som ballade ur förutom en stackare som fick knäet ur led. Ambulanspersonalen fixade till det hela så det hela avlöpte ganska odramatiskt. Fullast på festen var troligtvis vår lille målare men humöret var på topp.

Maten smakade finfint och potatissalladen var något uttöver det vanliga. Mycket mumsig. Bärsen smakade lite för bra vilket medfört andnöd, skallebank och ett allmänt illamående idag.

Bifogar en bild som smakprov.

Yes, strax bär det av till Åledstrakterna. Så här snygga blev vi. Notera gärna snyggvemustaschen....

Jahopp, så var man igång egentligen. Eller egentligen så är jag ju fortfarande anställd, sista dagen idag men då jag tagit ut arbettidsförkortning så har jag kunnat jobba med min egen firma i stort sett hela veckan. Känns mycket bra och det verkar finnas mängder med jobb. Idag träffade jag dessutom konsulten som hjälper arbetsförmedligen med vilka som eventuellt kan tänkas få starta eget bidrag och mötet avlöpte över förväntan. Relativt jäkla gött! Det hade varit en fantastisk trygghet.

I morgon har jag lovat att hjälpa broderskapet att sätta ett kök. Jag tänkte mig ett litet smidigt kök med eventuellt små fina plattor. Det var förvisso små plattor men mitt hatobjekt. Stavmosaik. Värre plattor finns inte. De är så jobbiga att jag vill lägga mig ner i fosterställning och suga på tummen. Nåväl, inbringar pengar gör de trots allt.

Nu till det viktigaste! Festen i morgon. Sven, arbetskamraten, ska ha 30årsfest i morgon. Jag har utlovat bilder och dessa publiceras i morgon! Det ska bli skitskoj.

Skriver mer sen. Ajöss!

Yes!

Så var man färdig med anställningen. Sista dagen gjord! Hur gött är det? SUPERGÖTT! Var dessutom på arbetsförmedligen och snackade med en handläggare där och han såg inga hinder att få startaegetbidrag, vilket känns oerhört smuttigt. Dessutom har det redan ringt ett par snubbar som ville ha lite grejjer gjorda. Med hjälp av brorsan samt diverse kakelhus här i länet ser det minst sagt lovande ut. Snart är jag så rik att jag köper skåne och ger tillbaka det till danskarna! Eller kanske inte... Hehe, vi får se helt enkelt.

Tack Jimmy för att jag fick tillbaka min älskade breakleathknife btw.

Lite trist att avslutet på tidigare jobbet blev så abrupt. Jag hann inte riktigt säga hejdå till grabbarna så jag får ta och masa mig dit med en tårta i veckan. Inte för att de förtjänar det eftersom de är liiiiite för fulfeta, utan helt enkelt för att jag är en så hyvens kille!

I morgon ska jag hämta min nya firmabil, gå på möte hos arbetsförmedlingen (snacka om slösa bort värdefull tid) samt förhoppningsvis hinna jobba en smula. Därefter bär det hemåt och rissamlandet kan börja på allvar. Rissamlandet började egentligen igår. Jag fick veta från min goda granne Roland att när vi nu flyttat hit, medföljer det vissa obligationer gentemot grannskapet. Tydligen finns det en uråldrig tradition, att de som bor i vårt hus annordnar en påskbrasa. Dessutom verkar det (enligt hörsägen) att den som annordnar brasan dessutom bör vara kraftfullt berusad (åtminstone om man bokstavligen skall följa hörsägen och det bör man ju). Detta innebär givetvis att jag ska fixa den fetaste elden i mannaminne. 2 buskar har redan fått sätta livet till och en tredje skall dimpa i backen till helgen. Barrträd är det dessutom så de lär brinna som faaan! Pyromanin verkar dessutom finnas latent i släkten så själva antändningen av brasan torde ske instinktivt. Det ska bli mycket intressant.

Vi hörs.

Ber om ursäkt för den fantastisk slöa uppdateringen men men....

I morgon är det sista dagen på jobbet. Jag har iofs redan tjuvstartat några jobb med egna firman så det känns helt ok. Inte fel att börja starten med att skicka fakturor!

Bil är redan införskaffad så det blir till att rivstarta på torsdag då jag officiellt är igång.

Idag var jag och la ett golv hemma hos upper class... Minst sagt upper class. De hade ett nybyggt hus på ett hyvens område i Halmstad. Troligen var de dessutom ganska bakis då jag inte på något vis kunde få liv i dom. Efter att jag hojtat ett antal gånger kom jag på den nesliga idén att ringa. Så, fram med mobilen, knappra in numret till nummerupplysningen och sedan var det dags att vakna! Till slut svarade en relativt utmattad röst och plattläggningsteknikaliteter kunde redas ut. Kändes inte så lite fånigt med tanke på att jag befann mig cirka fem meter från de jag pratade med...

Förresten. JIMMY! Jag saknar min brytbladskniv oerhört mkt. Gief me my breakleathknife now!

I morse, tidigt, kom Jimmy D förbi med nybakta frallor. Tusen tack för det och inte så lite gulligt var det. De smakade mumsigt och nu skulle jag nog lätt kunna vänja mig vid den servicen.

På lördag ska jag och Camilla på 70 talsfest. Det ska bli riktigt skoj. Camilla har fått tag på ett ålaskinn alá Agneta Fältskog och själv tänkte jag anpassa mig till hippiemodet. Jag lovar att bifoga bilder när utrustningen sitter där den ska. Tydligen sitter den relativt jävla tajt på Camilla.... Hmmm.... Undras vad det beror på??? :p hehe

Fick lite vårkänslor tidigare idag och snart är det nog dags för farsgubben att pallra sig hit med grävmaskinen. Stora planer finns och grävmaskinen är grovt implementerad i dessa! Dessutom är jag ju numera vägfogde så farsan får ta och knapa ihop offert gällande dikning utmed vägen här. Mer pengar åt familjen Carlsson!

Jag har insett en sak, nämnligen att jag börjar känna av ålder. Tidigare har jag lätt klarat mig på 5-6 timmars sömn per natt men nu är det stopp. Efter halv tio är jag trött som en utarbetad hamnsjåare. Att ens tänka tanken att starta ett än så litet projekt efter klockan halv nio är helt uteslutet. Kanske är det bara sunt eftersom jag tidigare slarvat en hel del med sömnen.

En annan fantastiskt händelse är den att jag nu hamnat på highscorelistan på "Franky the fish". Mäktiga 28386 poöng. Det medför en placering på typ 1456 plats. Slå det om ni kan! http://www.barnskoj.se/barnspel/frankythefish.html

Dsagen har för övrigt varit helt okej. Det var dags för Alice att ta ett litet bad i sin balja vilket som vanligt ledde till en hel del fniss. Hon insisterade på att alla dockor, och då menar jag verkligen alla dockor, också behövde sig ett dopp. Därefter väl placerad i plurret inleddes en intesiv konversation dockorna emellan. Jag uppfattade långt ifrån allt men det jag hörde innefattade: -Hej pappa, hej mamma, hejdå, ses i morgon, ny boll samt något om en katt. Det var inte helt lätt att hänga med men det låter för jäkla skoj. Därefter fick hon shampo i en ögat och alarmet satte igång.

Igår var jag och kröp lite i krypgrunden för att se vad som kan tänkas behövas göras där. Givetvis fick jag hjälp av Alice, som snart förvandlades från en någorlunda ren krabat till en grusindränkt marsian. Hon tyckte det var erhört spännande.

Idag har hon tagit ut sin lilla batteridrivna fyrhjulingl (inhandlad på Biltema) för säsongen. Hon ser för jäkla skojig ut när hon står upp på hojjen och parerar diverse väggupp. Hon ser inte road ut, utan är snarare extremt fokuserad och koncentrerad. En kompis till henne (samma ålder) fick låna hojjen men redde inte ut det hela riktigt så krock med träd var ett faktum. Då hastigheten var ca 3 km/h krävdes ingen skadereglering och allt slutade väl.

Jag tänkte lära min kära dotter att spela lite dataspel. Motoriken är givetvis inte tillräckligt utvecklad ännu men intresset måste väckas så att jag och hon kan lana så småningom. Vi hittade ett litet flashspel som vi båda kom överrens om att det var ok. Det heter Franky the Fish och går ut på att äta upp fiskar som är mindre än en själv och samtidigt akta sig för det som är större. Ju fler du äter desto större blir du. Hon tröttnade efter fem minuter. Det är ca en timme sedan. Jag har gett mig fan på att komma med på highscorelistan... Deprimerande individ säger ni? Jovars, kan nog hålla med...

Jajjamensan.

Så har vi varit på vårt första väg-/vattenföreningsmöte. Det var som väntat en smula uppstyltat alá svenskt föreningsliv. Camilla fick förtroendet att vara ordförande och skötte det hela med heder. Själv blev jag invald som ledamot i vägföreningen. Således dags för lite nepotism och stark lobbyism för att faderskapet ska dra hit sin fina grävmaskin för att skapa lite diken så att vårfloden slipper dra med sig hela vägen ner på åkern. Det verkar hittills varit mer regel än undantag. Helt klart besvärligt att bo på en bergsluttning.

Vi har bott här i 7 månader nu ungefär men det var ändå en hel del nya ansikten. De flesta verkar ganska trevliga.